Någon skrev namn och telefonnummer på sitt MDMA i fall det skulle försvinna

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK

Förra helgen stoppade polisen en man på en konstfestival i Australien efter att en polishund sniffat sig till MDMA som han ska ha burit på. När han väl arresterades hittade polisen mycket riktigt MDMA, som var förslutet i en plastpåse och märkt med hans namn och orden: "MDMA – om upphittad ring 04…"

Han skrev sitt namn och telefonnummer på sitt knark i fall han skulle tappa bort det. Återigen: han skrev sitt namn, telefonnummer och bokstäverna "MDMA" på sin påse som innehöll droger, i fall han skulle tappa bort det. Detta hände.

Vi har alla varit med om den fruktansvärda skräcken som drabbar en när man tappar bort sitt knark. Det finns ingen liknande känsla. Du börjar febrilt klappa på fickorna; panikslagen frågar du alla andra om de har tagit det. Du trycker ner pekfingret längst in i strumpan, händerna dyker ner innanför brallorna och du tvingar sammanlagt 15 personer att tända ficklampan på sina mobiler för att göra en utförlig skallgång i det närliggande området. "Fuckfuckfuck," repeterar du för dig själv, händerna på huvudet, "det där var 500 spänn." Folk försöker så gott de kan övertyga dig att man kan ha en kul kväll utan droger – men det har inget med saken att göra, fräser du åt dem. Absolut, det är fullt möjligt att ha en kul kväll utan droger, men bara om det är planen från första början. I kväll trodde du att du skulle ta, och nu kan du inte det, och allt är förstört och vi kan lika gärna bara ringa en taxi och jag vill åka hem.

Men hur frustrerande det här än är, skriv inte ditt telefonnummer på själva påsen. Skriv inte ditt namn på påsen. Skriv inte "om upphittad" på påsen. Och framför allt, skriv inte "MDMA", bokstav för bokstav, på påsen. Behöver du verkligen skriva ner det för att bli påmind om påsens innehåll? Kom igen. Det är inte flingsalt från Himalaya.

Jag kan se två möjliga orsaker här. Kanske det är så att han genuint inte vet om att MDMA är olagligt. Kanske är det hans första riktiga utekväll – och han har aldrig satt fot på internet eller talat med en annan människa – och han tror att det här är en fullt rimlig metod för att hålla koll på sin dyra påse med kristaller. Det här känns dock osannolikt, vilket får mig att snarare luta åt den andra möjliga orsaken: hans mamma packade hans knark åt honom.

Hon har gjort det här i åratal med hans matsäckar, skrivit in hans initialer på kläder för skolidrotten, samma med skolböckerna han fick på lågstadiet. Kanske gick hon bara in i köket och såg honom kämpa med att få ner knarket i en liten påse, skakade suckandes på huvudet och sa "låt mig". Hon tog fram en stor gammal förslutningsbar plastpåse, hällde ner knarket och skrev "Om upphittad ring…" på framsidan. Sedan, efter att ha kollat vad det faktiskt var – "det är väl inte keta, älskling?" – skrev hon bokstäverna M-D-M-A i versaler på påsen, som om det vore en burk hemmagjord lingonsylt.

Scrolla upp igen och titta på storleken på själva påsen. Bara en mamma skulle skicka iväg en på festival med en så stor påse. Det är precis som när man var liten och hon tvingade iväg en på simlektioner i pappas gamla badbrallor. Varje födelsedag man bad om att få en Canada Goose och i stället fick en trist regnjacka från Intersport. Varför är jag den enda killen på skolavslutningarna utan en ny outfit? Varför får vår bil alltid motorstopp när du hämtar mig från fester?

Helt ärligt: arrestera morsan.

Angus Harrison finns på Twitter.

Mer på VICE:

Hur folk smugglar in droger på festivaler

20 år av legendarisk ecstasy i bilder

Folk som aldrig tagit droger berättar hur de tror det är att vara hög