Obesvarade frågor: två år efter bajsflyget

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.

Del I

Del II

Det är två år sen våra liv förändrades för alltid. Du kanske inte kände av det då – de ofattbara krafterna som gör att ett plan som svävar högt bland molnen ovanför oss blir till vågiga rökmoln för oss här nere på marken; den katastrofala analrelaterade händelsen som ledde till sänkandet av ett passagerarplan bland alla universums samlade atomer – men det hände, vi tog oss alla igenom det och det har förändrat oss för alltid. Vissa mysterier lever kvar och plågar människans psyke mer än andra; pussel som aldrig kommer lösas, oavsett hur många experter vi sätter på fallet: mordet på Olof Palme, JFK, Johan Asplund. Vi får lägga till "personen som bajsade så vidrigt på ett flyg till Dubai att planet fick vända om och landa igen" på den listan.

För att sammanfatta: någon sket på ett British Airways-flyg från London till Dubai för två år sen, och bajset var så vidrigt att planet tvingades vända om och landa på Heathrow igen. Det här är vad vi vet, från BBC:

Abhishek svarade inte på en förfrågan om en kommentar. BBC hade dock följande att säga:

En talesperson för British Airways – och återigen, flygbolaget avböjde vår förfrågan om en kommentar kring händelsen; ingen vill prata om det här, vilket antyder att någon försöker sopa spåren under mattan – hade följande att säga till en radiokanal angående incidenten: "När du är uppe på den altituden måste kabinen hålla ett jämt lufttryck så problemet är att något sådant kan faktiskt vara en hälso- och säkerhetsrisk eftersom endast 50 procent av luften återanvänds och renas."

Så vi vet vad det var som hände: någon bajsade så för jävligt att det gjorde självaste luften potentiellt farlig. Vi känner till resultatet: planet vände om och landade och alla passagerare fick tillbringa en natt på ett hotell vid Heathrow. Och vi vet vad som föddes ur det: ett mysterium som fängslade en hel generation. Men vad är det vi fortfarande inte vet? Vilka frågor har fortfarande inte blivit besvarade? Kära läsare, snälla hjälp mig lösa detta mysterium.

Okej, så jag såg Sully. Sully, i fall du inte sett den är en film om en tystlåten och väldigt vit man som landar ett plan i en flod. Han gjorde det här för att planet precis kört på en hel jävla fågelflock på väg upp i luften vilket gjorde att motorn gick, och det fanns inte riktigt tillräckligt med bensin för att åka tillbaka till flygplatsen eller en annan närliggande landningsbana, så Sully – snubben som Sully handlar om heter alltså Sully, ifall det var oklart – kraschade planet väldigt försiktigt i floden. Filmen var för övrigt fruktansvärt dålig; jag hatade den. Det skulle kunna ha varit en riktigt cool film – med en snubbe som ba: "JAG LANDADE ETT JÄVLA PLAN I EN FLOD OCH ALLA ÖVERLEVDE, DYRKA MIG SOM DEN GUD JAG ÄR" i två timmar – men i stället blev den till någon konstig patriotisk heja-USA-grej. I slutet av filmen kommer Riktiga Sully ut och alla Riktiga Passagerare tackar honom och börjar applådera honom, och vad som kunde ha blivit jävligt fett blev bara en långtråkig snyfthistoria. USA…

Hur som helst, det viktiga som jag lärde mig från Sully är ifall det blir ett nödläge – och/eller om hastiga beslut kring planets och alla passagerares säkerhet behöver fattas – måste piloter ta väldigt snabba och svåra beslut utan att gripas av panik och obeslutsamhet. Sully i Sully gjorde det, vilket är anledningen till att de gjorde en film som heter Sully. Piloten på flyget Heathrow-Dubai på den ödesdigra dagen i mars 2015 gjorde också det, vilket är anledningen till att vi fortfarande pratar om det.

Men hur gick det till rent logistiskt? Var flygvärdinnorna på planet tvungna att inspektera toaletten först? Vid vilken tidpunkt behövde de vidarebefordra informationen till piloten? Finns det en särskild flygkod för en sån här situation? "Ursäkta, förlåt om jag stör: vi har en riktig 104 i Toalett #5"? Ropade piloten ut i radion för ytterligare hjälp? "Tjena, vi, eh… vi har lite av ett, eh… Okej, saken är så här: någon bajsade riktigt illa här uppe. Det är skit över hela toan. Tänker att det fan inte är lugnt att andas in det. Kan vi komma hem igen?" Och sen var det lite krsh-ljud på andra änden av radion, följt av en väldigt, väldigt lång paus, när till slut någon på jorden sa: "Ja. Ja, det är förmodligen bäst att du vänder om, chefen. Det är inte rimligt att flyga omkring med den mängden skit som bara skvalpar omkring där uppe."

Boeing 747-400 har 31 toaletter ombord, men ibland tycks det ändras beroende på vilken ritning man har framför sig. Med ett maximalt 416 passagerare är det ändå ganska många toaletter om man ser på förhållandet mellan toaletter samt de som behöver använda toaletten, men om det här skulle ändras – jag läste om en variant av 747-400 som endast verkade ha sex toaletter ombord, och jag antar att toalettutrymmen är väldigt viktiga – vad som händer då, och du vet det här från varenda gång du varit i ett flygplan, är att köer bildas.

Flygplanstoaletter är märkliga små utrymmen: insprängda och lika stora som ett gymskåp med dragspelsdörrar, handfat som droppar vatten som en trött snopp, obehagligt tandläkarljus, allt sånt. De är svåra att navigera för vem som helst för att uträtta lite kiss eller en liten bajs. Det tar ett tag att uträtta ens behov på en flygplanstoa. Du gör något ytterst naturligt på en ytterst onaturlig plats.

I beräkningen får man även ta med köer som bildats på grund av ett otillräckligt antal toaletter till den extra tid det tar att skita i en flygplanstoa, och vad har vi då? Jo, en "något längre kö".

Relaterat: Bajscafét i Toronto är skitcoolt:

På ett flygplan skiftar ens fokus. Antingen fäster man blicken på en film, eller låtsas man att man är en av de som kan läsa på flyg men som sen somnar direkt, eller så bara stirrar man på sätet framför sig och väntar på att någon ska komma och ge en mat. Det är en märklig värld, utan något ankare till den riktiga världen långt där nere. Du blir stående i en toakö. Det tar ett tag. Du kommer studera ansiktet på varenda en som stått både framför och bakom dig i den kön, för vad annars ska du göra?

Det jag menar är följande: jag kan fortfarande minnas åtminstone två av ansiktena tillhörande de personer som stod bakom mig när jag väntade på att få slå en drill på det senaste flyget jag åkte med i oktober. Tror du inte att personen som åkte med bajsplanet mot Dubai som var först in på toan efter Dubaibajsaren och såg kaoset som hen åstadkommit: tror du inte att den personen vet vem som gjorde det? Det är ingen tvekan om saken. Någon på det flyget – en oskyldig stackare som stod i en kö och tappade fokus en kort stund, sen hände någonting hemskt på en toalett – någon som var ombord på planet vet vem som gjorde bajset.

Bara att föreställa sig alla högt uppsatta män och kvinnor i ett sofistikerat konferensrum på en flygplats någonstans, dricksvatten i karaffer på bordet, alla pekandes på varandra, sinnesstämningen någonstans mellan förbryllad och ursinnig, och alla ba: "Alltså, det var ju bara bajs. Hur många måste vi ge gratis hotellövernattning nu?"

För ett år sen på den förra årsdagen för bajsplanet spekulerade jag kring bajsarens identitet – som någon i Criminal Minds försökte jag skissa ut en vag bild av gärningspersonen – och jag sa att jag hade en överväldigande känsla att det var en man som begick brottet: jag ber om ursäkt för det. Väldigt många kvinnor har kontaktat mig sen dess för att berätta för mig om "mensbajs" – ett unikt sätt för vissa kvinnor att bajsa på som låter jobbigt. Den här informationen gör att mina tidigare uträkningar tåls att revideras: man kan i själva verket inte gissa sig till könet på bajsaren. Det återstår bara att spekulera kring kosthållningen hos personen som fick ett plan att landa med sitt bajs.

Här är några möjligheter som har tagits fram: enorma mängder curry nersköljt med ett pack Heiniken; Haribos sockerfria gummibjörnar; "svensk mat"; "medium-rare kyckling"-memen som cirkulerat en del; jag minns att det stått på Läkerol att de kan ha en laxerande effekt, så har kanske planbajspersonen tryckt i sig en extremt mängd Läkerol? Vi måste kunna hitta något som gick snett i matsmältningen: bajset i fråga var både i. starkt illaluktande samt ii. inte helt inuti toaletten. Personen som gjorde det bajsar inte normalt på det viset. Man får ta sig friheten att förmoda – även nu, två år senare – att bajsaren känner lite skuld över det hela. Men vad var det för mat eller kombination av livsmedel som fick det att hända?

Jag känner mig så vilse. Det här kommer jaga mig ända ner i graven. I det förflutna har jag fått tips som i slutändan aldrig lett till någonting: fruktlöst detektivarbete på Facebook, sökande bland platsincheckningar efter ställen i Dubai, en evig jakt efter ett namn som ingen känner till. En snubbe försökte övertala mig att han kände till bajsarens sanna identitet, men han kunde bara identifiera personen genom kryptiska gåtor – som om han vore ett troll under en bro – om vilket universitet hen gick på och var hen växte upp. Jag kanske aldrig kommer få ett ansikte på bajsaren. Vi kanske aldrig kommer få det. Jag kommer sakta men säkert förlora mitt förstånd på denna öde ö vid namn Planbajsaren.

Om du är där ute: snälla, snälla, låt mig få intervjua dig. Jag lovar fullständig vattentät anonymitet. Jag kommer inte kontakta myndigheterna. Jag är en sympatisk intervjuare. Jag är snäll. Du kan ringa upp mig på kontorstelefonen. Jag behöver inte få reda på ditt namn. Jag behöver bara få reda på känslorna: paniken, förtvivlan, hur kändes det den där natten på hotell – behandlades du som en kriminell? Snälla, planbajsare, jag ber dig: kontakta med mig. Jag väntar på dig. Lös detta mysterium för mig innan den tredje årsdagen är kommen.