Jag tillbringade 24 timmar i ett bibliotek

I VICE guide till studentlivet dyker vi ner i allt som rör livet som student – från fest, smarta droger och matvanor till studielån och framtidsutsikter. Läs hela guiden här.

–--

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Tyskland.

Klockan är nio på morgonen när jag ser en student komma in i en smockfull läsesal på översta våningen i huvudbiblioteket på Leipzigs Universitet i östra Tyskland. Trots trängseln lyckas hon hitta ett ledigt skrivbord, lämna sina böcker och anteckningsblock och smyga ut ur salen igen. Hon försöker alltså, ganska osnyggt, paxa platsen till ett senare tillfälle – något som går emot bibliotekets ordningsregler. Samtidigt stryker andra studenter omkring likt desperata vargar och letar efter en plats att plugga på. Då och då ser jag någon få en strimma hopp i ögonen när de ser en ledig plats; jag ser också hur samma hopp lika snabbt dör så fort de ser böcker och anteckningsblock som tillhör tjejen som paxat en plats ligga på skrivbordet.

Ungefär 30 minuter senare anländer en bibliotekarie iklädd båglösa glasögon till läsesalen. "Vet du vem som sitter här?" viskar bibliotekarien till en ung man, medan han gestikulerar mot böckerna och anteckningsblocket. Den unge mannen skakar på huvudet och det tar inte många sekunder innan tjejens böcker och anteckningsblock är bortrensade från skrivbordet. Efter ytterligare någon minut har en annan student tagit platsen.

Varje morgon inleds en kamp i universitetsbiblioteket. Folk slåss om skrivborden, men också mot inre demoner som sömn, stress, en galen arbetsbörda och prokrastinering. Samtidigt som det blåa ljuset från MacBook-skärmarna lyser upp hundratals sömndepraverade ansikten ser jag folk hantera press på olika sätt. En student är fullkomligt förtrollad av sitt Facebookflöde, medan en annan antecknar sida upp och sida ned i sitt anteckningsblock.

Till skillnad från många andra universitet i Tyskland har studenterna på Leipzigs Universitet en fördel: de har ett bibliotek till sitt förfogande 24 timmar om dygnet. Det blir till ett slags lärocenter, kan man säga, men utöver öppettiderna är det egentligen som vilket bibliotek som helst. Här finns tusentals böcker inom varenda ämne du kan tänka dig som fyller tre våningar av byggnaden. Det finns 550 arbetsytor och några fejklädersoffor; mattorna är grå och väggarna gjorda av trä. Jag har också fått berättat för mig att det till och med runt jul och nyår sitter omkring 50 studenter här och pluggar. Min plan är att spendera ett helt dygn här inne mitt under en hetsig tentaperiod – inte helt oväntat bibliotekets mest intensiva period – för att se hur studenterna hanterar stressen som blottar sitt fasansfulla ansikte under den här påfrestande tiden.

Medan jag ser mig omkring frågar jag mig själv varför man väljer att vistas här bland alla trista mattor, utan att ens vara säker på att man kommer få en plats att plugga på, framför hemmets bekvämlighet? Jag menar, hemma behöver du ju inte ens ha byxor på dig. Jag bestämmer mig för att fråga en 21-årig veterinärstudent: "Det finns för många distraktioner hemma hos mig," menar hon. "Det är för det mesta internet och mitt kylskåp som är problemet. I biblioteket ser man hur hårt alla jobbar och det finns en känsla av kollektiv koncentration. När man är ensam kan tankarna skena iväg och plötsligt inser man att man djupdykt ner i tre veckor gamla Facebook-flöden, eller glor på en instruktionsvideo på YouTube om hur man gör en DIY-kompost. Där och då känner man skam, men inte tillräckligt för att faktiskt göra något åt det. Det blir lite annorlunda när det sitter någon bredvid en och på riktigt försöker bringa klarhet i Judith Butlers teori om könstillhörighet."

Under den tidiga eftermiddagen ser jag en student föra en osynlig sked till sin mun och låtsastugga. Hon signalerar till sin vän, som sitter några bord bort, som i sin tur med en enkel gest visar att hon är redo för lunch. I långsam takt börjar fler och fler lämna sina arbetsytor för att leta sig vidare till kafeterian. Här kan man välja mellan potatisdumpling med svamp för 23 kronor eller en varmkorvspizza för 14. I kafeterian är det högljutt och stimmigt; det står klart att folk är väldigt lättade att, åtminstone för en stund, vara befriade från sina böcker och sin laptop. Ännu mer oväsen bryter ut när någon tappar sin bricka och spiller varmkorv över ett bord.

Under eftermiddagen verkar den kollektiva koncentration många tidigare visat prov på vara utbytt mot någonting annat; ett fysisk tillstånd som alla verkar dela, nämligen paltkoma. Student efter student lutar sig tillbaka, gäspar och stirrar med tom, död blick ut i intet. För många räcker det att någon går förbi deras stol för att skapa en distraktion.

Bristen på koncentration öppnar däremot en lucka för lite roligt också, mestadels flirtande. Jag ser hur ögon letar sig över läsesalen för att hitta någon annans att fästa sig i. Får du ögonkontakt med någon under en längre stund än vad som klassas som normalt är det som en matchning. Ett slags Tinder för de uttråkade. Jag får också reda på att det finns ytterligare ett bibliotek på campusområdet, Albertina, vilket har en läsesal som i folkmun kallas för Ensamma Hjärtans Rum. Tydligen är det en allmän uppfattning att alla som hänger där inne är singlar och ute efter en dejt.

Samtidigt som den sena eftermiddagen långsamt går över till kväll får jag känslan av att folk letar efter sätt att skjuta upp sitt arbete och ägna sig åt allt annat än just det. Vilket kan vara ganska svårt utan en telefon, som alla studenter ombeds lämna i sina skåp innan man går in i läsesalen. På bibliotekets trappor utanför byggnaden sitter en 20-årig student som verkar ivrig att dela med sig av lite skvaller. Hon berättar om en gång när det bröt ut ett slagsmål mellan två killar. Slagsmålet handlade om vem som hade rätt till en stol, och slutade med att bibliotekspersonalen blev tvungna att ringa en ambulans. "Det ryktas också," fortsätter hon, "att en tjej faktiskt bodde här under en period och pluggade dygnet runt."

Nattskiftet börjar vid 22 när huvudentrén stänger och studenter som vill in måste visa leg för att bli insläppta via en specialdörr och förbi några nattvakter. Vid 23-tiden är i stort sett hela biblioteket tomt. De kvarvarande studenterna bildar ett slags samfund för de hängivna och oerhört desperata. Samtidigt sitter en av vakterna vid en dator vid entrén. Från hans hörlurar ljuder "You Win Again" med The Bee Gees och jag ser att han sitter på YouTube och kollar på musikvideon till låten.

Vid ett på natten ser jag två dussin studenter som sitter kvar vid sina bord och pluggar under skenet från sin skrivbordslampa. I kopieringsrummet på första våningen står en kille barfota vid scannern.

Jag styr kosan utomhus i hopp om att hitta någon form av spänning, när jag ser två killar i 20-årsåldern som av någon anledning ber mig att kalla dem för "Ma-Yu" och "Jau-Cfu" i artikeln. Tillsammans med en kvinnlig student delar de på en joint (hon brydde sig inte om att hitta på någon märklig pseudonym). "Jag har en tenta imorgon," säger Jau-Cfu som planerar att plugga hela natten. Han är däremot osäker på exakt vilken tid tentan är. "Jag tror den är någon gång på eftermiddagen," säger han. Han har även tagit tjack i tron om att det ska hålla honom vaken. "En gång under ett nattpass somnade jag under ett bord och blev väckt av en Ghostbuster," fortsätter han. Med "Ghostbuster" syftar han på bibliotekets städare, som bär sina dammsugare på ryggen.

Hans vän, Ma-Yu, har av någon anledning beslutat sig för att hänga i biblioteket för skojs skull. "Jag hade min sista och enda tenta igår. Annars hade jag bara varit hemma och tittat på The Royals." förklarar han. För tillfället läser Ma-Yu Homo Deus av Yuval Noah Harari. "Den boken får mig att tänka: Vad skulle hända om mänskligheten glömde bort sin historia?" utbrister han, antagligen inspirerad av boken han läser lika mycket som drogerna han konsumerat. "Bara föreställ dig: Tänk om vi fick behålla alla upptäckter men konsekvenserna av alla världshändelser glömdes bort?"

Vid tre på morgonen är gruppen tillbaka utomhus, den här gången röker de cigaretter. "Jag jobbar i en sexbutik som har en sexbio," säger Jau-Cfu trots att jag inte frågat. "Under julen kommer folk och köper julgransformade analpluggar, med tillhörande stjärna längst upp."

Vid fyratiden på morgonen är biblioteket dödstyst. En tjej jag träffade i trappan tidigare informerade mig om att "under de tidiga timmarna kommer folk in hit för att ligga," men jag har hittills inte stött på några som haffar. Jag frågar städarna om saken och de bekräftar att de faktiskt ganska ofta kommer på folk med att ha sex i biblioteket. Tyvärr får jag inte se något så spännande den här kvällen. Jag hör inga stön, bara det väsande ljudet av ventilationssystemet.

Sju personer stannar kvar i biblioteket till morgonen, däribland Jau-Cfu, Ma-Yu och två matematikstudenter som frenetiskt antecknar oavbrutet i sina anteckningsblock. Det är helt knäpptyst fram till sju på morgonen, då de första morgonpigga besökarna börjar ramla in. En student siktar in sig på en av de röda sofforna för en tupplur. "Den här soffan är bekvämare än min säng," säger han. När klockan hunnit bli nio återupptas kampen om platserna i biblioteket igen.

Mer om att vara student på VICE:

Jag är 16 år och pluggar på universitetet

Studenter som tar droger för att maxa sina studier

Rikemansbarn berättar om hur det känns att deras föräldrar betalar för dem