Quantcast
kropp och själ

Jag rökte DMT 600 gånger på tre år

Eller i alla fall var tredje och en halv dag.

Brendan Scott

Foto: George Nelson

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK.

Dick Khan ser inte ut som man kanske skulle förvänta sig att en man som har vidgat sitt medvetande typ så långt det går ser ut. Kortklippt grått hår, renrakad, med en sjungande Yorkshire-dialekt och inte en tumring eller dreadlock så långt ögat kan nå. Dick (inte hans riktiga namn, han föredrar att vara anonym) är en "självständig DMT-forskare".

Shamaner har i århundraden bryggt ayahuasca som innehåller vad man kallar för "the spirit molecule" för att framkalla mystiska varelser och få upplysande budskap från en annan sfär. På senare år har västerlänningar hyllat de terapeutiska, om än ofattbara, effekterna av denna själsliga medicin. Det är dock inte lika många som har lika mycket erfarenhet av N,N-Dimetyltryptamin som Dick. Inom loppet av tre år vejpade han modig nog 600 doser. Han skrev om sina upplevelser i boken DMT & My Occult Mind: Investigation of Occult Realities using the Spirit Molecule.

Efter ett fängslande samtal på Breaking Convention 2017, den fjärde internationella konferensen för psykedelisk medvetenhet, fick jag tag på Dick för att lära mig mer om en av de mest potenta och mystiska psykoaktiva substanserna vi känner till.


Relaterat: Storbritanniens svarta marknad för lustgas


VICE: Hej Dick. Kan du berätta om hur allt det här började?
Dick Khan: Jag har länge varit intresserad av esoterisk filosofi. Som liten hade jag tre eller fyra out-of-body-experiences (OBE:s). Från tidig ålder övertygade det mig om att det fanns något inom mig som kunde existera utanför min fysiska kropp. De var typiska OBE:s. Så jag tror att mitt intresse föddes ur det. Som ett litet barn vände jag mig såklart inte till esoterism; det var en individ som introducerade mig för det. Men jag uppfattade det som något väldigt mäktigt och tillbringade många år med att lära mig om esoterisk filosofi.

Vad inspirerade dig till att bli intresserad av DMT specifikt?
När jag var ung vuxen hade jag tillgång till rekreationella droger och jag hade några riktigt bra nätter [hög] på ecstasy och LSD. Sen växer man upp och ens situation ändras. Jag råkade komma över dokumentären The Spirit Molecule och fick helt ärligt gåshud, särskilt när de frivilliga [i Rick Strassmans experiment] beskrev vad de hade varit med om när de tagit DMT. Jag var tvungen att testa.

Vad gjorde dig så nyfiken?
Det fanns folk som sa att de varit med om ett andligt fenomen. För mig var det ett allvarligt påstående. Det är en stor nyhet. Och med mitt intresse för esoterisk filosofi kände jag att jag behövde se själv vad det var som var så speciellt med det. Jag läste folks berättelser i flera månader, inga av vilka hade någon betydelse för mig när jag provade DMT för första gången.

Konst inspirerad av DMT. Bild: L. Brown, via

Vad hände första gången du provade det?
Första blosset var bara några milligram, men jag kände en sådan vördnad för hur potent det var, bara efter en inhalation. Jag kände att "Åh herregud, det där är mäktigt." Min fru tittade på ogillande och oroligt, och sa: "Nu har du försökt det, så då kan du låta det vara." Och jag kände bara: "Nej."

Sen hade jag en upplevelse med 15 milligram i mitt sovrum när jag var ensam. Gardinerna var uppdragna och jag låg på golvet och tittade upp mot taket, och inom ett par sekunder var det en gammal cinemagraf av min familj som gick hand i hand och log, och det var kristallklart. Det var en syn av total lycka. Jag tänkte: "Hur kan det här hända?!" Det var så tydligt, och samtidigt kunde jag se ut igenom taket. Jag kom ur den upplevelsen alldeles förälskad i DMT:s uppenbara magiska kraft.

Jag har ett heltidsjobb, en familj och jag såg alltid till att mina jobb- och familjesysslor var mina främsta prioriteringar. Trots det ville jag ändå köra på. Så jag fortsatte.


Relaterat:


Tänkte du någonsin att de allra första upplevelserna fick räcka och att du borde sluta?
Halvvägs in i en måttlig dos jag tog inomhus var jag med om en beklaglig förändring i mitt mentala tillstånd. Jag var på en trappavsats och allt tog en väldigt mörk vändning. Det är något som jag dokumenterat i min bok, så mycket som jag vågar. Jag pratade med min fru om det och det var riktigt, riktigt svårt. Det var med stor bävan som jag återvände och jag var rädd för att återvända till en miljö inomhus. Med DMT skulle jag säga att det är en stor skillnad mellan att förstärka ens medvetande inomhus, där det kan bli väldigt turbulent och effektfullt, och utomhus där (förlåt mig) the sky's the limit.

Vilka var dina djupaste upplevelser, vare sig det var visuellt eller andligt?
Att se varelser som jag skulle säga var andliga varelser. Man kan kalla dem för medvetna energier, okroppsliga intelligenser... vissa försöker kalla dem för aliens, fast jag ogillar den termen. Geometrin, skönheten, storleken som de uppvisar – det är uppenbarligen något naturligt, ett något. Det är inte något min hjärna projicerat fram; det är tydligt för mig, efter att ha genomfört 600 experiment. Synerna övertygade mig om att mänskligheten inte är toppen av evolutionen, inte heller är vi ensamma. Synerna var otroligt givande.

Vid ett tillfälle såg jag en varelse som var tydligt geometrisk och symmetrisk, men dess utsida var knotig och grov. Jag kunde känna av dess sinne och den var likgiltig och bara visade sig själv för mig. Den skulle inte störa mig; den bara sa: "Titta på mig."

Känner du att dina upplevelser förändrat dig, till det bättre eller sämre?
Jag har alltid trott på något utöver mänskligheten. Det var tro, eftersom jag inte hade någon kunskap om det. Men efter att ha sett allt jag sett är jag säker nu. När det kommer till en förändring har de varit subtila men betydelsefulla. I mitt privatliv är jag mycket mer medveten om att relationer till människor är viktiga; hur man behandlar människor är viktigt. Det har mildrat min instinkt att döma andra och i det avseendet har jag blivit mer mogen. Jag känner mig mer öppen. Jag menar inte att jag är perfekt, men det har skett en förändring. Jag har mer tålamod. Man vet om att man ska dö och man är övertygad om att ens personlighet inte kommer bestå, men någonting, något djupt inom en kommer leva kvar. Man börjar tänka mer djupgående kring dessa djupa aspekter av ens liv och förbi det.

DMT:ig konst. Bild: Flickr-användaren new illuminati, via

Det låter väldigt positivt och berikande. Har det varit en varaktig förändring eller har det avtagit med tiden?
Det har gått sju månader sen mitt senaste experiment. Jag känner mig fortfarande förändrad. Det var en upplevelse när jag var utomhus och vinden verkligen blåste, och jag kämpade med att behålla lugnet och inte få det att bli negativt. Sen fick jag en bild i mitt huvud, och jag kommer inte säga vad det var, men den lämnade kvar en känsla hos mig av att mänsklighetens högsta aspekt är positivitet när man står inför olycka. Hela upplevelsen blev genast annorlunda. Jag tänkte: 'Blås så mycket du vill. Ska du döda mig? Döda mig två gånger."

Det hade en enorm inverkan på mig. Av alla DMT-upplevelser jag haft var den inte fantastisk, men den påverkade mig på ett djupt plan. Jag anser inte att det är något som man behöver fortsätta ta för att förändringen ska bevaras. Det känns som den förändringen kan vara en hel livstid.

Din approach till att experimentera med DMT har varit ganska strikt. Åtminstone har det varit orubbligt. Tycker du att den här molekylen bör undersökas vetenskapligt?
Traditionell materialistisk vetenskap kan inte riktigt ignorera det här forskningsområdet om man vill hålla sig till sina rötter, för det här är något som förändrar liv, förändrar kultur, förändrar samhället, och vetenskap borde revolutionera det här området för mänsklighetens utbildning.

Men tror du att det är möjligt att sätta upplevelsen under en vetenskaplig lins?
Det är här det kommer tillbaka till esoterisk och ockult tänkande. En definition av det ockulta är kunskap om det omätbara. Jag skulle vilja kunna ta en bild på vad jag sett eller ta med mig något tillbaka i en syltburk. Det är en sån grej som man måste se det för att kunna tro på det.

Du avstod från sprit och onani när du experimenterade. Hur kommer det sig?
I det stadiet hade jag en föraning om att det här hade att göra med ett andligt fenomen. Vad gäller min hälsa ville jag inte utforska det här, med något andligt som interagerar med mig, då jag är halvt bakfull. Det känns respektlöst. Samma med onani – det kändes som något jag inte borde göra när jag utforskade dessa frågor. Och med båda dessa saker har jag varit återhållsam.

Vad bra för dig. Tror du att du kommer röka DMT igen eller har du fått så det räcker?
Det är en bra fråga. Efter att ha gjort det i tre år med en tydlig avsikt och skrivit tre böcker, en av vilka har blivit publicerad, skulle det vara så lätt att säga ja. Jag vet verkligen inte. Jag vet inte... men någonstans djupt inom mig tror jag att jag vet! Var försiktig, men man ska aldrig säga aldrig!

Tack, Dick.

Dick Khans bok 'DMT & My Occult Mind: Investigation of Occult Realities using the Spirit Molecule' finns ute nu.

Brendan Scott finns på Twitter.

Mer på VICE:

Intervjuer med folk som precis rökt DMT

Vi frågade folk som tagit olika droger om meningen med livet

Jag borrade ett hål i mitt huvud så att jag kunde vara hög för alltid