Jag testade fetischen 'needle play' för att bota min fobi för nålar

Första gången jag blev vettskrämd var när jag skulle vaccineras. Jag var ungefär fem år gammal, och så fort jag fick syn på den där sjukt långa sprutan skrek jag så högt och förtvivlat att jag skulle inte vara förvånad om den stackars sjuksköterskan fick mardrömmar om det. Och även om det där var 20 år sen har det inte blivit så mycket bättre – bara att tänka på nålar gör att jag börjar svettas.

Så när jag läser om "needle play" på BDSM-sajten Fetlife kan jag inte begripa varför någon frivilligt skulle gå med på att få långa nålar införda i sina kroppar – och att vissa personer tycker det är hett. Men medan jag scrollar genom sajten får jag upp ögonen för en workshop för needle play som ska hållas i Amsterdam om några dagar. Det här skulle kunna vara min chans att hitta lite njutning i min smärta och kommer över min sprutfobi.

Därför hörde jag av mig till instruktören som anordnade eventet, en 57-årig man vid namn Hans. Jag undrade om det ens skulle vara lämpligt för mig att delta i kursen. Hans var förstående, och han föreslog att jag skulle få en privatlektion hos honom på hans husbåt. Okej, visst..

Dagen kommer, och jag börjar tänka att det här kanske inte är världens bästa idé. Mitt femåriga jag är rätt så jävla sur på mig också. Men min rädsla avtar så fort jag hoppar ombord på Hans båt. Han är snäll och trevlig, klädd i en ljusrosa skjorta, och erbjuder mig te och muffins.

Jag hade förväntat mig att hans hem skulle vara någon slags sexkällare, inredd med latexprylar, sexgungor och typ ett middagsbord som även är designat som en sträckbänk. Men bortsett från hans pisksamling finns det ingenting i Hans husbåt som avslöjar hans sexuella passion. Rummet är fullt med leksaker, dockor och väldigt mycket rosa saker. "De där tillhör min fru", berättar han för mig. "Hon gillar age play, då hon låtsas vara en liten flicka."

Hans lärde sig om nålar genom att gå på kurser på Vereniging Studiegroep Sadomasochisme – en förening som jobbar med att utbilda folk hur man sysslar med sadomasochism. "Den första workshopen för needle play som jag deltog i var hemsk", minns han. "Instruktören ville bara sticka kvinnors bröst med nålar. Han prioriterade inte säkerhet överhuvudtaget."

Han är tydlig med hur viktigt det är med kommunikation och kodord, speciellt om ens partner i början inte riktigt känns så intresserad av att bli fastbunden och petad på med vassa föremål. "Försök ta upp ämnet i förbifarten och betona den roliga aspekten med det", säger Hans. "På så sätt skapar man en nyfikenhet."

Hans lyckas få needle play att låta som en vanlig massage. Men jag förstår fortfarande inte riktigt tjusningen, så jag frågar honom direkt varför man kan få sexuell njutning genom att stickas med ett tiotal nålar.

"Det handlar mest om den fysiska känslan, och vetskapen att någon verkligen kan komma in under huden på en", säger han. "Du ger en partner fullständig kontroll över din kropp medan du bara slappnar av. Ibland kan man gilla att bli objektifierad, att bli behandlad som en nåldyna. Och viktigt att komma ihåg är att man kan välja vilken smärtnivå man är villig att utstå."

VIDEO:

Jag försäkrar honom om att allt det låter lite väl mycket för mig, men jag är ändå inställd på att få åtminstone en nål instoppad genom mitt kroppsliga kött under vår session. "För en som är erfaren av BDSM betyder inte en nål någonting", förklarar Hans och småskrattar. "Vanligtvis använder jag max 25 till 30 nålar på en kvinna vid varje tillfälle. Men för någon oerfaren som dig är en nål ett stort steg."

Innan vi börjar går Hans igenom en snabb säkerhetsdemonstration med en Powerpointpresentation. Den inkluderar en video med en närbild på en nål som försvinner in i någons hud. Jag mår illa. Hans insisterar att jag sitter ner under den resterande tiden av vår session "ifall du svimmar". Jag vet inte om jag känner att det är lugnande eller skrämmande.

Hans kommer föra in en nål genom min hud såvida jag inte övar på mig själv först, men han guidar mig genom vartenda steg på vägen. "Först behöver du desinficera nålen och hitta ett bra ställe på huden", förklarar han. "Vicka inte på den, annars kan du öppna upp huden så det blir ett sår."

Medan Hans desinficerar sin egen hud berättar han om hans intresse för sadism. Det är smärtan och den sexuella förödmjukelsen som han gillar, och även synen av en undergiven kvinna. "Om någon till exempel aldrig blivit deep-throatad förut njuter jag av att vara den första som hon tillåter göra det", säger han. "Speciellt om hon använder en ring-gag och inte kan stänga munnen."

Därefter tar Hans fram en pastellgrön nål från sina första hjälpen-låda, och han plockar även fram ett Hello Kitty-plåster till senare. "Jag har varit medveten sedan jag var väldigt ung att jag är en sadist", berättar han. "Jag brukade binda fast Barbies, klä dem i sexiga kläder och skapa sexuellt otäcka scenarion. Innan jag ens visste hur en vagina såg ut fantiserade jag om alla hemska saker jag kunde göra med den."

Sedan nyper han ihop en bit hud på sitt ben och för igenom en nål genom sitt skinn.

Det ser relativt lätt ut, men när jag försöker göra det på mig själv går det bara inte. Mina fingrar är så svettiga att jag inte kan gripa tag i min hud. Efter flera misslyckade försök lyckas jag till slut få nålen igenom.

Smärtan är skarp och tillfällig, men adrenalinruset jag får är intensivt. Känslan av att utöva den här kontrollen över min egen kropp är förvånansvärt spännande. Och även om jag inte känner mig kåt överhuvudtaget känner jag mig väldigt stolt över att jag klarade det.

"Det här är din nål som du förde in genom ditt eget ben – grattis!" Min instruktör ler uppmuntrande.

Hans säger att han hade svårt att förena sin sadism med sin personliga värderingar när han var yngre.

"Jag är feminist och anser att alla kvinnor bör behandlas med respekt", säger Hans och tar fram ännu en nål. "Jag avskyr all form av förtryck, så det är svårt för mig att erkänna att jag älskar att se en kvinna [våndas]. Det handlar om impulser av lust och smärta i hennes ögon, och märkena på hennes kropp."

Hans blev lättad när han till slut hittade partners som hade samma kink som han själv. "Jag lärde känna kvinnor som vara glada över att de inte längre behövde vara den 'snälla tjejen' i sängen", förklarar han. "Att bli fastbunden och överlåta kontroll för dem att känna sig fria på något sätt."

Nu är det min tur att överlåta kontroll till Hans. "Jag gillar att göra så det blir oförutsägbart", säger han. "På det viset vet jag att någon helt överlåtit sig till mig." Han väljer att ha min rygg som sin canvas, för att jag inte ska kunna se var och när han sticker in nålen. Efter att han disinficerat min hud börjar han med att smeka min hud försiktigt. "Det är viktigt att uppmärksamma kroppens behov, annars handlar det bara om att man skadar en person."

Jag känner mig lika nervös som jag gjorde i morse. Plötsligt, mitt i ett samtal, sticker han in nålen i min rygg. Jag är inte säker på om jag släpper ut ett skrik av smärta eller på grund av adrenalinet som rusar genom mitt blod. "Du kommer märka att huden runt nålen känns annorlunda", säger han mjukt. Han har rätt – den känns rå och öm, som ett skrapsår.

Det är upp till Hans att bestämma när han ska ta ut nålen från min kropp. När han till slut gör det inser jag att jag har en bättre förståelse för varför vissa tycker om det här så mycket. Förutom att uppmärksamma olika delar av ens kropp som man normalt sett förbiser känner man en skön blandning och frihet och avslappning när man kommer ner från smärtan. Jag kan föreställa mig hur upphetsande det skulle kunna kännas att vara medveten om sina små sexsår under ens kläder medan man uttråkat snackat om vädret med en kollega på kafferasten.

Personligen känner jag mig att det är okej att utesluta nålar från mitt sexliv. Till mitt försvar kom jag faktiskt över min nålfobi, genom att låta någon på riktigt komma in under huden på mig med en nål – och just nu känner jag att det räcker för mina framsteg på den fronten.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nederländerna.