Fördelarna med att inte runka

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE UK

Kyskhet är inget främmande koncept för mig. Flera gånger har jag varit i en relation då jag och min partner periodvis varit avhållsamma, eftersom vi båda fann en viss sexuell njutning i att svälta oss själva på sex.

Det längsta jag gick var tre veckor, då jag varken hade sex eller onanerade (och därmed inte fick några orgasmer). Det förändrade mitt liv; jag fick saker gjort, jag såg till att mitt hem var rent och städat, jag blev färdig med mina projekt som prokrastinering alltid hindrat mig från att slutföra. Jag insåg att en avsiktlig blue balls-period faktiskt var mycket bättre för både kropp och själ än vad jag hade räknat med.

Med det sagt bör det också tilläggas att det är väldigt hälsosamt att klittra eller dra en runkish då och då, och det uppmuntras av experter. Som till exempel Jim Pfaus – professor i neurovetenskap på Concordia University i Montréal – som sa så här:

"Onani är jättebra för att reducera stress – det finns bevis för att sex eller onani kan sänka ens vilopuls i upp till tolv timmar. Dessutom är det otroligt bra för våra sexliv att lära oss om våra sexuella rytmer. När vi onanerar kopplar vi det till de handlingar vi ser i erotiska och pornografiska kontexter. Det här ger underlag för våra sexuella fantasier, som är en produkt av våra kreativa processer."

Så det är uppenbarligen viktigt att fortsätta ha kul med sig själv – men att ta en paus på några veckor i sträck kan absolut också ha sina fördelar. Här nedan har jag listat dessa fördelar, som backas med vetenskapliga fakta som kommer från Jim Pfaus.

Under de tre veckor jag tillbringade som avhållsam skrev jag 20 artiklar, byggde en säng, började jobba på en bok och började äta sallad, precis som vilken rimlig vuxen människa som helst med en rädsla för framtida hjärt- och kärlssjukdomar. Så fort jag började runka igen försvann all den produktiviteten; den blev ivägskjuten och fastnade i en sörja av förlorad potential på en vägg.

Själv är min kunskap inom området extremt begränsad, men jag kom fram till att det måste finnas en vetenskaplig förklaring till det här; eftersom sperma innehåller testosteron borde det väl innebära att om man håller det testosteronet borta från toapapper och bevarar det inom sig, som nån slags Joakim von Sperma, kommer det leda till att man har mer drivkraft. Eller?

"Att bevara sperman [i kroppen] ökar inte sannolikheten för att några av dess beståndsdelar kommer 'läcka' tillbaka in i blodomloppet," förklarar Pfaus. "Men om man håller det inne betyder det att man inte har sex eller onanerar, vilket skulle kunna öka ens upphetsning i väntan på att faktiskt ha sex. Jag tror att det här är den 'energi' som de som sysslar med tantrisk sex pratar om. Att lära sig bibehålla en erektion och skjuta upp utlösning får en orgasm att kännas njutningsfull på ett mer intensivt sätt. Det stämmer både för oss och råttor. Så 'energiökningen' är mer psykologisk och kopplad till vad folk får för sig, mer än något annat."

Det var den här energiökningen jag personligen hade upplevt. Efter att ha satt "ingen onani" som en slags perosnlig utmaning insåg jag snabbt att jag behövde andra saker att sysselsätta mig med. Och vad för bättre distraktion från ens tankar än att försöka bygga ihop en IKEA-säng som endast uppfanns i syftet att förstöra människors långvariga förhållanden?

En gång i tiden, för drygt ett årtusende sedan, kunde jag vakna på morgonen och hela världen kändes härlig och spännande och full av möjligheter. Nu är jag en vuxen man, och varje ny morgon verkar bara med ryggont, 20 olästa mejl innan jag ens borstat tänderna och nån snubbe som tar orimligt lång tid på sig att ta ut pengar från bankomaten.

Men under mina tre orgasmlösa veckor kändes allt det där plötsligt lite mindre fruktansvärt. Det fanns en viss lättsamhet i att inte runka – en renlighet. "Vissa män upplever extrema skuldkänslor gällande onani," säger Pfaus. "Andra försöker nå orgasm flera gånger om dagen på ett tvångsmässigt vis. Vissa män upplever både och. Den tvångsmässiga aspekten får dem att onanera ofta – kanske för ofta, då ens snopp och de mekanismer som är aktiva vid ejakulation hamnar i en kronisk refraktärperiod."

Kort sagt är det rätt hemskt när man inte kan kontrollera sin snopp, eller om man känner att man inte kan göra det. Att försöka återta kontroll över sin snopp innebär att man försöker slita sig loss från den ensamma lilla världen då man alltid är på jakt efter en ensam stund då man kan dra en runk. Och rent objektivt är det trevligare att slippa vara där.

Relaterat: Sydkoreas kärleksindustri

Den har punkten talar för sig själv, och är kanske inte ett positivt så mycket som det är ett fysiskt faktum som man får vänja sig vid. Att inte onanera kan alltså vara bra, då det kan få en att känna sig piggare, renare och redo att förändra sitt liv. Men man kommer också konstant gå runt med en halv dubbel Snickers i brallorna, till och med om man är mitt i ett telefonsamtal med sin pappa. Pfaus förklarar:

"För att både män och kvinnor ska få en erektion kräver det att de sympatiska och parasympatiska delarna av det autonoma nervsystemet aktiveras. Först måste hjärtat pumpa mer blod till vävnaden. När den fylls med blod tar det parasympatiska nervsystemet över och skapar veck i blodkärlen så att blodet stannar kvar i könsorganet (samt bröstvårtorna och övriga erektila vävnader). Det är en mekanism i nedre ländryggen som sätter igång det parasympatiska i stället för det sympatiska nervsystemet, vilket i sin tur aktiverar en orgasm (och ejakulation för män). När man har en erektion hämmas den här mekanismen av (bland annat) sjunkande serotoninnivåer."

"Så om man onanerar ofta hamnar man i en refraktärperiod som också aktiverar det minskande serotoninet, men som nu också förminskar eller hämmar blodet från att komma till ens könsorgan, eftersom det bibehåller parasympatisk ton (vilket leder till en sammandragning av blodkärlen). Så om man inte har sex eller onanerar ett tag – säg 24 till 48 timmar – kan man märka att ens erektioner kommer tillbaka hårdare och starkare. Men alla är annorlunda, så vad som är optimalt för en person kan vara en dysfunktion för någon annan."

Så om du ska försöka undvika sex och onani – avgör själv hur lång tid du tycker känns bra. Och om du ställt in dig på att du ska klara det en längre period men känner dig osugen på att folk ska stirra på dig på bussen, då kan du alltid använda lite gammalt hederligt tejp, för vi lever på 2000-talet, så det finns metoder för att fästa ens kuk på benet. Varför inte använda dem?

Det här är den hemska, groteska och pinsamma delen med att inte onanera. Och det är definitivt inte en fördel. Utan någon form av sexuell akt på 48 timmar blir de flesta jag känner puckade och flinande schimpansliknande varelser. Detta är katastrofalt, för det finns i princip inget värre än att vara en puckad och flinande schimpansvarelse.

Allt man kan distrahera sig själv med på jobbet och ens hobbies kan vara hjälpsamma, och om man konstant håller sig sysselsatt med något kanske man klarar sig. Men det är rimligt att man får en ökad sexlust av att inte komma. Därför – åtminstone av min erfarenhet – är kyskhet något som bäst avnjuts – paradoxalt nog – med en partner. Om du kör solo, vare sig man gör det som en masochistisk personlig utmaning eller på grund av de positiva effekterna, och du märker att du börjar stirra på andra människor – sluta genast. Onani är ändå inget man ska skämmas över. Snarare tvärtom, det är en naturlig del av ens sexualitet.

"Att inte onanera är inget man dör av," sammanfattar Pfaus, "men det kommer beröva oss från viktiga upptäckter om oss själva. Och vi vet om att avhållsamhet från onani – och sex och njutning i allmänhet – vilket ofta uppmuntras av personer som är besatta av 'renhet' och 'korrekt moraliskt beteende'. Såna människor står inte ut med andra människors njutning."